Ett äpple för mycket.
Mitt bland alla turer till Florida valde jag att resa åt andra hållet. Mest för att få lite omväxling och lära känna de länder i Asien där männen är kortare än jag och kvinnorna lika vackra som ointresserade av en mans ålder. Alla gubbar duger tydligen, man har en helt annan inställning till ålder än i västvärlden.
Resmålet var givet, jag googlade som vanligt på initialerna WB och fick upp White Beach på Boracay, ett av världens vackraste resmål. Hit tar man sig enklast från Manila eller Cebu med flyg till Caticlan på grannön. Därifrån tar det cirka 20 minuter med båt till Boracay. Här hoppar du iland längs White Beach – den nästan fyra kilometer långa sandstranden som ger skönhet ett ansikte.
Här finns allt. Rese- och dykmagasin över hela världen har korat White Beach till världens bästa – flera gånger. Du kan njuta av kritvit sand och turkost vatten som kan göra den mest inbitna beachbackpackern tårögd, mängder av hyddor, hotell och resorts, restauranger, barer samt aktiviteter som segling, dykning, snorkling, vattenskidor och vattenscooter. Ändå är Boracay ett relativt oupptäckt resmål för skandinaver. Därför var jag här.
Jag checkade in på ett av hotellen ett stenkast från stranden. Trots det fina vattnet och de gudomliga stränderna fanns det en pool strax utanför baren. Efter att ha packat upp och iklätt mig mina badbyxor med en svärdfisk på, givetvis inköpt i Florida, tog jag en öl vid poolen.
Tio meter bort halvlåg en kvinna i en badstol. Hon var lång och mycket sminkad, fötterna var ovanligt stora och såväl naglar som tånaglar glänste i guld. Istället för bikini bar hon en traditionell baddräkt utan öppning vid naveln, men bar rygg och en sträng av tyg bakom nacken. Och runt halsen hade hon en scarf.
Redan vid incheckningen fick jag en egen ”tjänare” som heter Marcos. Han kom nu fram med en stor kall öl, där värmen förvandlat kylan till vattendroppar på glaset. Förmodligen första gången jag drack en filippinsk öl. Den var ungefär som Budweiser och en kanot, fucking close to water.
Marco tittade på mig och sen på damen tio meter bort. Hon viftade lojt efter ännu en drink och såg ganska krävande ut. Jag frågade Marcos vad det var för fel på henne.
- She is a White Bitch, sa han. Mean.
Alltså, damen var elak, krävande och bortskämd. Inget ovanligt i sig när det gäller vissa kvinnor, men det var något som störde mig. Marcos droppade av, men stod bara fem meter bakom mig för att snabbt kunna tillmötesgå mina önskemål.
Under den närmaste halvtimmen beställde den stora damen ytterligare tre Gin och Tonic. Hon sjönk allt längre mer i stolen och jag insåg att sömnen var i annalkande. Under den senaste drinken hörde jag ett snarkande ljud och hon gled ännu längre ner samtidigt som hennes scarf gled upp och blottade ett tämligen stort adamsäpple. Det var en man, en transvestit eller något annat som jag inte förstår. Men en sak är säker, kvinnor har inte sådana adamsäpplen. Jag vinkade till mig Marcos.
- Marcos my friend, sa jag, she is not a White Bitch she is a white man.
- Holy shit, sa han. White Bastard I would say.
Och så slutade gåtan med den mystiska damen på White Beach. WB kommer ständigt med nya överraskningar. Och jag också för hoppningsvis.