Någonting som bärs eller en bärs.

Som ni nog har märkt, så tillbringar jag en del tid på Floridas västkust. Det är min favoritplats och mina favoritmänniskor. Vi lyckas alltid göra någonting av ingenting. För det är så det är i Florida, avkopplande, kravlöst, varmt och vänskapligt.

                Så ibland blir det en tur till Sarasota, den söta och mysiga staden söder om Tampa. Man kan strosa här i timmar, bland små butiker och restauranger. Palmerna vajar i vinden och på gatorna glider mina drömbilar fram, nya och gamla och ännu äldre. Jag älskar det.

                Så denna dagen tog vi återigen en promenad, fast på gator som ligger lite bredvid huvudstråket. Här finns små mexikanska restauranger, någon från Dominikanska Republiken och inte minst en tjeckisk bier stube. Det var nästan så jag blev Prag-matisk.

                Men en skylt fångade min uppmärksamhet: WB DD 90. Ni inser ju snabbt att det var en utmaning. Universums makter hade än en gång satt mig på prov. Numera visste jag att WB i USA inte betyder Wänskaps Bröderna, men ändå måste man ju bli nyfiken.

                Here is your damned WB again, sa min kusin, why don´t you make a try. Jag tittade lakoniskt på henne och sa: OK. På utsidan såg det ut att vara en klädesbutik. Fräcka toppar och kjolar trängdes i skyltfönstret och i ena hörnet fanns en rad med färgglada bh-ar. Jag tittade på min kusin och hon nickade. Vi gick in.

                Inuti såg det ut som en klädesaffär för damer, men på en sida fanns en avdelning för herrar. Mitt hopp växte. En expedit, som definitivt inte var intresserad av kvinnor, närmade sig och frågade lismande om han kunde hjälpa till. Jag förklarade att jag är från Sverige och ville se vad WB DD 90 var för någonting.

                Han utstötte små läten och visade in oss i ett rum innanför affären. På väggarna hängde färgglade och väldigt rymliga fodral, som skulle kunna omsluta vilket kvinnobröst som helst.

  • It´s Wonder Bra, sa han, the biggist we have. Och så tittade han på Brenna och frågade om hon ville prova.

Till saken hör att min kusin är en stilig kvinna i 60-årsåldern, med mycket bröst och höfter. Och hon har lika stor hjärna som hennes humor är utvecklad. Hon tittade på honom och log.

  • No, I think they are to small, sa hon och vi lämnade fnissande det hemliga rummet.

Ute på gatan insåg jag behovet av en iskall maltdryck. Och där, tio meter från storbröstade damers speciella ställe, låg en tysk ölsylta, Willhelms Bierstube. 

         Brenna tittade på mig och undrade om jag ville ha en WB. Jag nickade och skrattade.

  • Jag betalar, sa hon, but only with Washington Bills, haha.

Det verkar som att hon fattat grejen. It´s all about WB. See you.